Från handkraft till fotkraft, 27-29 april Julita

Den 27-29 april anordnades Svenska Vävakademin ett vävstolssymposium: Från handkraft till fotkraft, på vandrarhemmet i Julita, Sörmland. Läs Sara Kånehåls artikel om symposiet.


Att umgås med vävredskap
– om vävsymposiet ur en deltagares synvinkel –

Fasta solv. Rörskedar. Varptygnder. Parblock. Lunor. Minnet av alla härliga diskussioner som fördes på Vävsymposiet gör mig fortfarande alldeles varm i hjärtat.

 

Ett tjugotal framförallt yrkesverksamma vävare samlades en regnig helg i slutet av april på Julita gård i Sörmland för föreläsningar och workshops från tidig morgon till sen kväll. Under de av Erik från Almviks Café så fint ordnade måltiderna fortsatte ivrigt samtalen kring vävredskap samt hur de påverkar varandra, sättet att väva och slutresultatet: tyget.

”Från handkraft till fotkraft” var temat på symposiet, vilket helt enkelt syftar på hur vävredskapen förändrats från bronsåldern till 1800-tal. Under de tidiga perioderna var de styrda med handkraft medan de fram emot historiskt tid allt mera var styrda med fötterna. Intresset för historia och nyfikenheten på teknik, material och redskap var det som samlade symposiedeltagarna. Blandningen av teori och praktik var symposiets styrka, både i upplägget men också i själva temat, redskapen behöver både studeras och testas för att vi ska kunna förstå hur de fungerade då och fungerar än idag.

 

Helgen innehöll ett par djuplodande och breda genomgångar. Bland annat gick Marie Ekstedt Bjersing igenom sin forskning kring de redskap som behövs för att skapa ett skäl i vävstol från 1500-1800-tal. Det hela kompletterades fint med en lektion i att knyta en omgång fasta solv.

Amica Sundström gav en föreläsning om textilhistoria från bronsålder till medeltid. Återigen slog mig det fantastiska i bronsålderns tuskaft från de danska ekkistegravarna, Gerumsmantels otroliga storlek, detaljrikedomen på Högommannens brickband. Tre av de mer praktiska momenten var vävning på olika sätt, självklart medan vi fortsatte att diskutera.

 

Vi fick prova på att väva på Naama, en rekonstruktion av en medeltida vävstol som Åsa Martinsson och Martin Eriksson har konstruerat utifrån ett medeltida manuskript.

 

Lena Hammarlund berättade om varptyngda vävstolar och vi fick prova på att sätta upp och väva ett par varptyngda vävar. Vi provade även på att kantväva, alltså fålla tyg genom att sy fast ett band samtidigt som det vävs, under handledning av Maria Neijman och Amica Sundström.

 

Under Eva Hakanens ledning gjorde vi ett besök i Nordiska museets magasin för att på nära håll se många av de redskap som vi hade diskuterat under helgen. Vi fick se vävstolar, sländor, vävspännare, parblock och mycket, mycket mer.

Det finns helt enkelt otroligt mycket att berätta från denna helg och det har lett vidare till tankar, funderingar och många uppslag på projekt som skulle kunna genomföras. Symposiet var en plats för möten mellan människor och födde en mängd goda idéer.

Tack Amica Sundström, Marie Ekstedt Bjersing och Svenska Vävakademien för ett bra arrangemang! Tack Nämnden för hemslöjdsfrågor för den ekonomiska möjligheten att genomföra detta projekt och Kalmar läns hemslöjdsförening för att jag fick åka. Jag blir så glad att det inte bara är via utbildningar som det blir möjligt att fördjupa sig så mycket i ett ämne utan att vi kan träffas och dela den nördigheten även i det vanliga livet, eftersom det verkligen leder till utveckling. Jag hoppas och önskar att alla får möjlighet att uppleva ett sådant här tillfälle på sitt eget område.

Sara Kånåhols Kulturlagret 2018-08-20

Här finns artikeln som en pdf med fler bilder.

 MEDVERKANDE

Amica Sundström, 1:e Antikvarie textil, Historiska museet. Föreläste och redogjorde för de bevarade arkeologiska fynden av textiler och redskap som finns i museernas samlingar.

Marie Ekstedt Bjersing, textilforskare, vävlärare på Sätergläntan Institutet för slöjd och hantverk. Föreläste om vävredskap och vävstolar i Sverige från 1500-talet till sent 1800-tal. Bland annat diskuterades redskapens möjligheter och begränsningar.

Lena Hammarlund, handvävare, textilforskare: Demonstrerade den varptyngda vävanordningen och berättade om sina erfarenheter från forskningsprojekt och rekonstruktioner av vävar från bronsåldern och framåt.

Åsa Martinsson, mästare i handvävning, etnolog. Berättade tillsammans med Martin Eriksson om sina erfarenheter av att återskapa en medeltida vävstol Naama (1300-tal) utifrån bilder i bevarade medeltida manuskript. Åsa höll också i en workshop kring kantavslutningar vävda med bandgrind.

Eva Hakanen, ansvarig för magasinet på Nordiska museet, visade samlingen med textila redskap samt en del textilier.

Maria Neijman, handvävare, Hemslöjdskonsulent, med erfarenhet av rekonstruktioner av medeltida dräkt. Hade en workshop kring kantavslutningar vävda med brickor.


Ur projektansökan inför symposiet
”Svenska Vävakademin vill skapa en plattform för att kunna diskutera och presentera kunskap inom vävningen, både praktiskt och teoretiskt. En viktig del för kunskapsutveckling är att mötas och ge utrymme för att diskutera erfarenheter och utbyta tankar och idéer. Genom att studera redskapen kan vi få en bättre förståelse för textilhantverket, hur utvecklingen har gått till och vilken betydelse den har haft för samhällsutvecklingen. Symposiet med vävarens kunskaper i centrum, kommer därför varva föreläsningar och demonstrationer med workshops som syftar till att prova praktiska och/eller teoretiska frågeställningar.”

Tack vare projektbidrag från NFH, Nämnden för hemslöjdsfrågor kunde vi genomföra symposiet.